17 mai och kladd i soffan

När jag vaknade imorse så låg jag fortfarande i soffan där jag somnade igår kväll. "Dumt" tänkte jag och var på väg att gå och lägga mig i sängen istället och sova vidare. Men vad händer då? Jo, jag upptäcker detta:

Nej, det är inte bajs. Det är apelsinchoklad. Apelsinchoklad som jag legat på hela natten och med min kroppsvärme smält och gnuggat in i min tidigare VITA soffa. Bajs.

Så istället för att gå och lägga mig i sängen och sova vidare så fick jag springa ned i tvättstugan för att kolla om det fanns någon tvätttid. Det fanns det inte, men tvättmaskinen var tom så jag sprang upp igen, drog av hela överdraget på soffan, sprang ned igen och snodde maskinen. Men nej, jag hade ju inte tagit med mig ett 20-kronorsmynt så jag sprang upp igen för att hämta det jäkla myntet, sprang ned igen, satte på maskinen och gick sen upp igen för att äta frukost. Inget sova här inte. En frukost senare gick jag ned för att hänga upp överdraget på tork. Och nu sitter jag här. Mysig morgon.

Men det har varit 17 mai och min födelsedag också! Det var supermysigt att ha mamma här. Den 16 mai såg gatorna ut såhär:

Morgonen efter såg de ut så här:

Vi hade picknickfrukost hemma på morgonen, tittade på barntåget, vinkade till Mette Marit och kungen, åt det lyxigaste fikat någonsin på Halvorsen Conditori vid Stortinget och drack vin på solig och fullsmockad uteservering i parken Sankt Hanshaugen! Härlig dag!

Jordgubbar på Bygdøy

Igår kväll efter jobbet köpte vi jordgubbar och grillad kyckling och tog därför bussen ut till Bygdøy. Bygdøy är en udde, eller bukt eller vad ska man kalla det? Udde tror jag. Det tar iaf 10 min med buss från jobbet och det finns mysig skog och strand och klippor och hav. En fin-fin kväll i solen hade vi.

När vi väntade på bussen tillbaka fick vi underhållning av en barnorkester som antagligen tränade inför 17 maj. Jag tror inte att jag riktigt fattat hur stort 17 maj är här. Jag kommer nog få en chock. Hoppas att det blir en glad-svepas-med-i-stämningen-chock och inte en hoj-vad-mycket-folk-chock. Jag tror på den första.

Nu ska jag nog göra chokladbollar till mig själv, jag har ju trots allt börjat träna så smått igen då mina revben verkar läkt ihop nästan helt! Och så har jag ju namnsdag. Det finns alltid en anledning att göra chokladbollar, det är det som är så bra med dem.

Den som väntar på nåt gott...

Oj vad länge sedan jag skrev. Jag uppfyller nu min systers önskan och tar upp bloggandet igen. Eller åtminstone så ska jag göra ett helhjärtat försök.

Idag har solen kommit tillbaka och det är sommar igen! Jag ska snart möta upp Line och Lisa och gå på marknad. Vad händer annars just nu? Det är mycket att göra på jobbet- hela tre ministerbesök nästa vecka samt flera så kallade "event". Det är roligt när det är mycket att göra men samtidigt blir man lite utmattad. Jag har somnat på soffan varje kväll denna vecka. Men det som jag sörjer mest just nu är att alla mina underbara tv-kanaler har försvunnit! Den enda kanalen som är kvar är NRK och det enda de sänder är "Norge rundt", "Mitt i naturen Norge", "Virre nøff" och "Det svenske kungelige året som gikk". Jag blir tokig. Nu måste jag alltså fördriva min tid in real life, jobbigt.

Här kommer några bilder från mitt riktiga liv:

Jag och Linn i kö till t-banan under VM

Framme på Holmenkollen t-banestation

Perfekt plats för att heja på Kalla

Vaffel med brunost på Munchmuseet

På promenad i Helsinki

Hampurilainen

På Helsinki zoo

Vi fikade med björnarna i Helsinki

Jag och Mirjam hejade på Björn under
VM-cupavslutningen i skidskytte uppe på Holmenkollen

Från köksfönstret för några dagar sedan

Nu ut på marknad i solen! För er som väntar och väntar och väntar på min önskelista så kommer den snart på mail :)

Kramar

Pang sa det!

Det har varit en superhärlig helg med Linn, SkidVM, chokladbollar och andra bra saker. Men jag måste berätta en annan sak först.

Jag kom hem från jobbet och var sådär lite halvseg som man kan vara efter en dag på jobbet. Lite ont i huvudet, lite hungrig och lite trött. Jag kommer in, tar av mig kläderna, startar datorn och packar upp väskan. Så kommer jag på att jag nog har tvätttid idag, men att det är bäst att gå ner till tvättrummet och kolla upp det.

På med skorna, tar källarnyckeln och tar steget ut genom dörren. Precis där, vid tröskeln tänker jag: DÖRRNYCKELN! och känner efter i byxfickan. NEJ tänker jag samtidigt som jag hör ett sus och PANG så smäller ytterdörren igen när jag fortfarande står i tröskeln. Tyvärr står jag på fel sida tröskeln och är därmed utelåst. Plingar på för jag tror att nån av mina sambos är hemma, men ingen öppnar.

Jaha, vad gör man nu då? Ingen nyckel, ingen mobil, inga ytterkläder... Det är väl bara att vänta. Inte ens klocka har jag. Jag frågar en man som passerar i trappen vad klockan är, strax över klockan fem. Tänker att det kan vara bra att veta hur länge man har väntat. Jag inser att det kan vara så att min ena sambo jobbar kvällsskift och därför kommer hem vid halv ett på natten och att min andra sambo kan vara hos sin pojkvän vilket betyder att jag kan få stå här utanför dörren ett bra tag.

Efter några minuter kommer det en kille med skidor uppför trappen som visar sig vara min nyinflyttade granne. Jag får låna hans telefon för att ringa nummerupplysningen och få mina sambos telefonnummer. Nummerupplysningen kan inte hitta någon av mina sambos telefonnummer. Detta är inte min dag.

Grannen är väldigt trevlig och bjuder in mig på en kopp te. Lånar grannens dator för att försöka hitta mina sambos nummer på internet. Det går inte så bra. Men trevligt med te är det iaf. Jag hittar inte snabel-a på grannens dator och frågar därför var snabel-a:et är på tangentbordet. Vadå snabel-a? säger grannen. Tillslut kommer grannen på att jag menar alfakrull! Haha, jag tyckte det var hur roligt som helst med alfakrull och grannen tyckte det var hur kul som helt med snabel-a.

Efter att ha ringt på ytterligare några gånger hemma hos mig så öppnar äntligen en av mina sambos. Pust!

Inlägg med bilder från helgen kommer snart!

GUUUUULD!

Guld nr 2 fixat. Härligt. Måste ner till universitetsplatsen ikväll igen alltså för att se på prisutdelningen och vifta med min svenska flagga. Vi kollar skidorna här på jobbet, det är kul att alla vill kolla. Vissa tycker om skidor lika mycket som jag, andra tycker nog mest att det är festligt med en lite längre rast. Och när jag hetsar upp mig sådär lagomt som man gör när man blir engagerad så skrattar de åt mig lite, fast jag kan höra att de egentligen också vill skrika "kom igen nu då!", "haka på!" eller något annat passande. Fast jag vågar inte skrika lika mycket som hemma och verkligen inte på Linn-vis.

Jag blev glad igår också när Matti Heikkinen tog guld. Det tycker jag att finländarna var värda. Det är faktiskt ganska många finländare här på plats och igår kväll gick de alla runt med sina finska hårmössor (ni har väl sett dem på tv?) och skrek : MAAATTIII HEEEEEIIIIKIIINEEEEEEN!!!

På tal om Linn och finländare så får jag mitt första besök imorgon! Ska bli roligt. Vi ska upp till Holmenkollen på lördag och kolla på när Kalla och Haag tar medaljer i 30 km fristil jaktstart. Kul va?

• Det roligaste svenska efternamnet som jag stött på i Oslo hittills: Trosdahl.

SkiVM!

Igår var det invigning av VM och jag är mitt i händelsernas centrum! Ikväll ska jag och Silje gå på VM-show vid universitetsplatsen.

Men- jag har ett STORT problem nu inför VM. Min varma jacka är röd. Norgeröd. Jag måste kolla om jag får låna någon Sverige-flagga eller liknande här från jobbet.

Imorgon ska jag och några till från jobbet kolla på kvinnornas backhoppning. Alltså inte på tv utan på plats! Tyvärr så har ju Sverige inte en enda kvinnlig backhoppare och har inte haft det så länge jag kan minnas, men det ska bli kul i alla fall. Jag har bestämt mig för att heja på japanska Sara Takanashi. Hon är bara 14 år och väldigt lätt. Och så har Japan rött i sin flagga vilket gör min jacka till japanröd. Bra va?

Nu är det snart spännande sprintfinal, stannar kvar lite längre på jobbet för att se den! Heja Sverige!

Svettisletande

Jag lovade visst fler bilder förra gången jag skrev. Anledningen till att det inte kommit några är att det varit bitande kallt de senaste dagarna varför det inte känns så aktuellt att börja fippla med en kamera överallt jag går. Fingrarna går av. Men jag ska försöka komma med lite bilder snart!

Så, vad har hänt sedan sist jag skrev? På jobbet går det fortfarande väldigt bra, jag får göra allt möjligt. Rapport om norges vargpolitik och seminarium om datalagringsdirektivets införande i Norge är något att det jag sysslat med på sista tiden. Och idag var labradoren Morris på jobbet igen, då blir jag extra glad. Jag har också stått ganska mycket i expeditionen vilket alltid är lika spännande.

Besöket på Kunstnerernes Hus var väldigt udda. Jag tänkte att jag skulle vara lite kulturell och gå och kolla på några målningar och fotografier, men nej så fel jag hade. När jag betalt inträdet sa kvinnan i kassan att det var kö för att gå in, redan då började jag ana oråd. Vadå kö för att gå in, stället var ju lugnt som en filbunke. Det visade sig iaf att det var ett konstverk som innebar att man skulle vandra genom hela byggnaden, från rum till rum och samtidigt SAMTALA med olika personer. Den första personen var Ludwig 8 år som frågade: " Vad er fremskritt før deg?"  HERREGUD. Väldigt speciellt var det, inte vad jag väntat mig- men samtidigt bra.

Sen har jag umgåtts med Line och mina lägenhetskompisar, bland annat varit på bio i Colosseum. Colosseum är nog den största biosalongen jag varit i, och jag menar att då har jag ändå varit på Folkets Hus hemma och där är det stort.

Nu har jag precis kommit hem från Friskis och Svettis-letande. Jag hade via mail tiggt till mig ett billigare kort för att det är så synd om mig som är en fattig svensk jenta med enbart svenskt studiebidrag. Så nu skulle jag gå och hämta ut kortet och begav mig därför mot närmaste Friskis och Svettis. Jag hade till och med packat med mina träningskläder. Träningskläderna användes dock aldrig för när jag gått runt Oslo konserthus tre varv i -20 grader för att tillslut hitta rätt (ja, jag hade karta med mig) så var jag inte lika sugen på träning längre. Men jag fick mitt kort. Sen gick jag hem och gjorde chokladbollar. Att göra chokladbollar är  min nya hobby.

Nu tänkte jag skrubba badkar med Jif badrumsrengöring och sedan eventuellt (beroende på resultatet) ta mig mitt första badkarsbad i Oslo!

Kramar från mig