Skitur, lampköp och kanelbullar.

Nu har jag äntligen varit på min första skidtur! Det som känns bäst är nästan det att jag kan säga till alla på jobbet att jag nu faktiskt tagit mig ut, då de ända sedan jag råkade nämna att jag tagit med skidorna har frågat mig VARJE DAG om jag varit ute i spåren. ´

I Oslo finns det 2700 km skidspår. Jag var skitnervös när jag skulle ut på min första tur igår. Tänk om jag kommer åka vilse, tänk om det är skithalt i spåren osv. Men jag tog på mig mina pjäxor, tog mina skidor under armen och gick ner mot T-banan. Jag kände mig lite smådum där jag gick i slottsparken med mina skidor under armen och japanerna tittade roat på mig, men när jag väl kom ner i T-banan så stod där ytterligare 20 personer med skidorna under armen! Härlig känsla.

De skidåkande norrmännen är väldigt modemedvetna. Eller de följer iaf samma modell. Byxor och jacka ska vara av märke Swix eller Björn Dählie, om du inte har det så hänger du inte med i svängen. Och så ska du gärna ha en åtsittande mössa med liten boll mitt på huvudet. Väldigt viktigt är det också att ha en mellanstor midjeväska alternativt en miniryggsäck där du förvarar vätska och Kvikk Lunsj.

Själva skidturen gick väldigt bra, med litet undantag då skidspåret plötsligt förvandlades till svart slalombacke och min höjdskräck slog till. Men man kan ju alltid vända och klättra tillbaka upp. Därav enorm träningsvärk idag.

Gårdagen slutade med en diskande naken man och ett lampköp i ruffiga kvarter, men nu blev inlägget för långt så det kan jag inte berätta om nu. Idag har jag varit på seminarium om organiserad brottslighet, lagat lasagne och städat rummet. Silje kom precis in med en nybakad kanelbulle till mig, supermysigt! De bakar tydligen kanelbullar här i Norge också.

Roligaste namnet idag: Gudbrand Guthus (eller hemskt?)

p.s Det krånglar med att få igång mitt norska mobilnummer, men när det väl ordnat sig meddelar jag självklart!

Kändes lite som hemma.